Växtförädlingens grundstenar

Växtförädling handlar om arv och miljö. För att kunna bedriva ett förädlingsarbete som påverkar arvet krävs variation och selektion.

Växtförädling − arv och miljö

Egenskaperna hos varje individ, oavsett om det är en planta, människa eller ett djur, bestäms av en samverkan mellan arv och miljö. Så, för att få en planta eller gröda att växa optimalt måste växtförädlaren påverka dess ärftliga del och odlaren dess miljö genom att till exempel gödsla eller hålla efter konkurrerande ogräs.

Därför krävs variation och selektion

Grundförutsättningen för vetenskaplig växtförädling är att det finns Variation och Selektion. Variation handlar om att det måste finns en ärftlig och genetisk variation för att ett urval ska ge bättre plantor i nästa generation. Om genetisk variation saknas är plantans egenskaper bara beroende av miljön vilka blir olika baserat på yttre omständigheter så som väder och vind. Selektion är urvalet av vilka plantor som ska användas i nästa generation. Det krävs en metodik för att kunna bestämma vilka plantor som är en förbättring, och hur stor andel av populationen man vill fortsätta att odla.

Variation

Växtförädlare arbetar med populationer av plantor. Det handlar om tusentals individer i varje gröda. Det är många egenskaper som är viktiga att mäta i populationerna; bra kvalitet till livsmedel, resistens mot sjukdomar, hög avkastning och mycket annat beroende på vilken gröda det gäller. Målet för urvalen bestäms av lantbrukare, industri och konsumenter. Oftast finns det variation för de önskade egenskaperna i de populationer växtförädlaren arbetar med. Om det inte finns någon ärftlig variation, eller den är för liten, behöver variationen ökas genom att ny variation tillförs till populationerna. Ny variation kan man ibland hitta i äldre sorter eller i närbesläktade arter. I sådana fall kan man göra korsningar och få in ny variation i populationerna. Andra sätt att skapa ny variation är genom inducerade mutationer eller modern bioteknik. Ett exempel är gensaxen, CRISPR/Cas9. Med den kan växtförädlaren styra mutationer med precision till de arvsanlag man vill förändra. Det finns inga sorter med sådana riktade mutationer på marknaden i Europa, men forskare arbetar med utveckling av verktygen.

Selektion

En stor del av växtförädlingen innebär att mäta de egenskaper som konsumenter, lantbrukare eller industri önskar i nya sorter. Det kräver utveckling av mätmetoder, som behöver vara snabba, effektiva och billiga. Mätningarna kan göras i laboratorium, växthus eller i fält beroende på vilken egenskap det handlar om. I slutändan krävs fältförsök på många platser för att försäkra sig om att den nya sorten verkligen är en förbättring. Mycket av växtförädlarens arbete går ut på att särskilja vad som är ärftliga effekter och vad som är miljöeffekter. Att göra försök på flera platser är ett sätt att skilja ut vad som är miljöeffekt och vad som beror på en förbättring av sortens ärftliga egenskaper. Det smidigaste är så klart om man kan direkt följa de arvsanlag som ger bra egenskaper. Det kan man göra idag med de metoder som använder genetiska markörer och brukar sammanfattas inom ett område som kallas genomik (efter gen, dvs arvsanlag). Det har revolutionerat växtförädlingen och gett möjligheten till snabbare och säkrare selektion.

Lantmännens växtförädling sträcker sig 130 år tillbaka i tiden. Vi har samlat på oss en stor kunskap inom området och kan nu bedriva en växtförädling i världsklass. För att lyckas krävs också samarbeten, vilka du kan läsa mer om här.